Faten spricker! Jag hade tänkt göra fat, djupa och flata till Blå Hallens festival om mindre än en månad. Och jag väger upp klösar om ca 5 kg lera, och drejar fat på fat. Allt går bra. När dagen är över så ser jag mig om och känner mig nöjd. Dagen efter så beskickar jag och tänker att ”det här blir bra!”.

Men så går det några dagar. 0ch så är det stora sprickor i botten. Visst det brukar hända, men inte så här mycket. Det finns många skäl till att framförallt skålar spricker:

För snabb torkning.

För tunn kant.

Att man inte tagit bort vatten eller slicker efter drejningen.

Att man inte tryckt och bearbetat botten tillräckligt under drejningen.

Ojämn torkning då den kanten utsätts för mer värme och drag än den andra kanten.

När tallrikar drejas på plastplattor så kan det leda till att de torkar ojämnt, eftersom plasten inte suger upp någon fukt.

Om man beskickar botten för mycket så att den blir mycket tunnare än väggen så kan det bli spänningar som leder till sprickor.

Om skålen har torkat för mycket när man skall beskicka den så kan det uppstå sprickor i kanten.

Jag känner till allt det. Och jag tycker att jag har rättat mig efter det. Men det spricker ändå.

I min verkstad så använder jag flera olika leror. En ljus stengodslera med prickar i – 1109 från Potclays. Det är en favorit på kurserna eftersom den är mycket lättdrejad.

En annan ljus stengodslera utan prickar är Earthstone Original från Valentine Clays. Den är inte fullt lika lättdrejad, men behaglig och lugn i sitt uttryck.

Sen har jag några andra också Audrey Blackman Porcelain, en röd stengodslera från Cebex och fylelera. Men just nu är det 1109 och Earthstone som gäller, och det är framför allt 1109 som spricker. Jag har använt den sedan 1987 och den har aldrig krånglat så här tidigare. Dessutom så har jag märkt att den har blivit känsligare för höga temperaturer. Den börjar bubbla om temperaturen närmar sig 1280 grader, trots att den skall klara det.

Så jag drejar några fat i Earthstone. De verkar hålla.