Det finns de som längre drömt om att äga en Porsche

Själv drömde jag länge om en Fast fire downdraft Olsen kiln. Det är en vedeldad keramikugn, ungefär som en Porsche fast av tegel. När jag första gången brände i en riktig vedeldad ugn 2010, hos Frank Larsen i Fågelsjö inte långt från Sveg, så tändes min längtan.   En sådan där skall jag också ha en dag. En vedugnarnas Porsche. 

   En Fast fire är just det -  en snabbrännande ugn. Den har två eldstäder, en från öster och en från väster. Ovanpå dem en ugnskammare på ca 1 kbm, med en dörröppning i söder och en skorsten i norr. Öppningen mot skorstenen ligger längst ner i ugnskammaren. Tricket är att elda på i eldstäderna och leda elden upp i taket innan den tvingas ner mot botten av ugnskammaren, där keramiken står på olika hyllor,  och sedan ut genom skorstenen.  Spjället och  stenar i skorstenen som man kan ta ut reglerar trycket i ugnskammaren och därmed farten på temperaturstegringen.

   Eldstäderna är något överdimensionerade och de ger extra hästkrafter under motorhuven på denna vedugnarnas Porsche. Var femte minut matar man en av eldstäderna  och på ca 10 timmar har man nått 1280 grader med hjälp av tre-fyra kubikmeter ved. Svårigheten är att elda så att det blir 1280 grader i hela ugnen. 

   Man mäter temperaturen med en pyrometer som anger en ungefärlig temperatur. Man kan följa temperaturstegringen. Men den exakta temperaturen ser man genom att titta på käglor som man ställt in i ugnen. När de viker sig så har man nått käglans smältpunkt. Vi skall upp till kägla 9, 1280°. 

   För några år sedan så fick jag köpa Keramikern Bosse Scullmnans ugn när han bestämde sig för att gå i pension. Vi kände varandra från Blås&knåda. Köpa och köpa. Bosse nästan gav bort ugnen till mig. Jag plockade ner den och fraktade upp stenarna till vårt lantställe Lundnäs utanför Arbrå i Hälsingland. Där förverkligade sig min dröm om en Fast fire downdraft Olsen kiln. Det tog ett tag  att bygga den.  Men nu har jag bränt i den några gånger med varierande resultat. Senaste gången med hjälp av Emil Österholm och då äntligen föll bitarna på plats och vi fick till en perfekt bränning. Glasyrerna blev fina i hela ugnen. 

   Och nu är det dags igen. Mina vänner och kollegor Eli Keller och Linda Ljunggren åkte upp från Stockholm idag. Imorgon ansluter Stina Neander.