Idag skulle Hertha Hillfon ha fyllt 104 år

En perfekt dag för en födelsedag.  Sommaren har precis börjat. Har man tur så  är det en fin försommarkväll. Det brukade vara många som kom för att gratulera henne. Eller kanske inte bara för att gratulera utan också för att det var ett tillfälle att få komma till Sexstyversgränd 3 i Mälarhöjden med en blomma i handen och få komma in bakom murarna och få uppleva den, o slitna ord,  fantastiska miljön. Skulpturerna, trädgården, arkitekturen, den harmoniska stillheten.  En slags gudomlig, klosterlik stillhet som man sällan får uppleva. Herthas skulpturer omgavs av den harmoniska arkitektur som Gösta skapade. Det lyfte dem och gav dem ett värdigt sammanhang. Ibland när jag sett hennes offentliga skulpturer så har jag tänkt att det är något med omgivningen som skär sig. Det är inte lika bra som när de stod i ateljén eller trädgården  på Sexstyversgränd. 

    Precis som en stor musiker behöver ett bra gehör så behöver en konstnär ett bra öga. Och Hertha hade ett skarpt öga. Ibland skulle hon lyfta fram en speciell skulptur för att den skulle visas för en intresserad köpare. Det hände att jag fick hjälpa henne att arrangera. Först kom den skulpturen på plats. Men då stämde det inte med det som stod i närheten. Och då måste de skulpturerna flyttas så det var rätt skulpturer som omgav  den tilltänkta huvudrollsinnehavaren. Dessa måste i sin tur omges av rätt sällskap, i rätt vinkel, med rätt ljus. Skulpturerna var inte alltid så lätta att flytta och omflyttningen kunde pågå i timmar. Till hon plötsligt sa: ”Nu är det bra.” Och det var det. Hon hade stämt sitt instrument till en perfekt klang. 

    Och på födelsedagarna kom vi, släkt, vänner, bekanta,  minst lika mycket för vår egen skull som för hennes. Det var så underbart att vara där. Inte bara dricka kaffe eller te och äta något gott, utan gå runt och uppleva.  Och Hertha spelade Hertha Hillfon, drog ett kort ur lådan och läste : 

    ”Jag återvänder alltid till skålen. 

     Den är mitt mantra.”

     Eller:

    ” Varje morgon är jag nybörjare – 

      Natten ifrågasatte mina erfarenheter.”

    Ibland slog hon ett slag på cymbalen på väggen. 

Och vi som var där  gick därifrån och var tacksamma över vad vi upplevt och ställde in siktet på att komma tillbaka den 2 juni följande år.