Det skall bli trevligt att få stanna upp, träffa barn, barnbarn, nära och kära. Men skönast är dagarna efter jul och innan nyårsafton. Så lugnt och stilla. Man tar en promenad och funderar på lunchen. Ligger lite i soffan och funderar på middagen.

Men den närmaste tiden är det full fart. Beställningar som skall vara klara till jul. Och Konsthantverkarna skall ha sitt – speciellt nu när Elsa Billgren pekade ut mig som en av sina favoriter på Konsthantverkarna i ett instagraminlägg idag. Och så har vi julöppet.

Det har jag haft sedan mitten av 80-talet. Först med mina barns morfar och mormor, Wacek och Maj von Reybekiel, och mina barns mamma, Ann Christin von Reybekiel, i svärföräldrarnas villa i Huddinge. Jag hade just börjat med keramik och gjorde klumpiga och fula saker. Wacek var en mycket duktig, underskattad konstnär, och fantastisk pedagog som tillsammans med Maj drev Reybekiels konstskola på Regeringsgatan under drygt två decennier. Där började det. Sen har det fortsatt. Och sedan 2014 här på Risvägen 54.

I år är det lite nytt. Mia Nilsson är en duktig illustratör, som ni alla har sett i Dagens Nyheter. Hon bor granne. Och föreslog att vi skulle samarbeta om julöppet. Hon bjuder in målande och skapande vänner. Och så är Eli och Nina Keller med i år igen, efter en paus förra året. Eli är en keramiker som drejar bruksföremål och Nina skulpterar charmiga höns och andra djur. Deras son Nino Keller kommer också att vara med. Nino är bland annat en målare och illustratör. Om dina barn läser Kamratposten så har du sett hans illustrationer.

I min butik så kommer min son Johan von Reybekiel att hänga upp sina målningar bland min keramik. Och i verkstan så kommer mina lärlingar/assistenter Sigrid Nyberg, Dana Gilliland Wiström och Klara Strandå att visa sin keramik. Och så har vi lite fika förstås.

Så nu går det en ugn om dagen. Drejskivan snurrar extra snabbt. Fler koppar, fler skålar. Det är oerhört intensivt, men roligt. Det må vara mörkt ute, men i verkstan lyser lampan.

Jag hoppas vi ses 6-7 december.