och bjöd in mig till Herrljunga keramikfestival så sa jag först nej. Men så frågade hon igen och till slut så tackade jag ja, med viss tveksamhet och vånda. Sen var programmet annonserat och till och med upptryckt som folder, så jag fick stå vid mitt ord.
Det visade sig vara ett imponerande arrangemang med Eva Hild, Jan-Åke Andersson och Börje Eriksson som övriga föreläsare. Eva Hild, en av den svenska keramikens stora internationella stjärnor (förmodligen den största), representerad över hela världen på museer, samlingar och i offentliga sammanhang med sina fantastiska skulpturer berättade om sitt arbete. Jan-Åke Andersson, den vedeldade keramikens svenska nestor talade om hur han använder elden som pensel för att måla sina verk. Börje Eriksson pratade om sitt arbete för att skapa ett keramiskt centrum i Väla utanför Lidköping med den berömda Kinaugnen som utgångspunkt. Jag var ombedd att prata om livet som krukmakare. Dessutom var det demonstrationer. Eva Hild visade hur hon bygger sina skulpturala former. Jan Åke demonstrerade kavling. Och själv pratade jag om drejning.
Det fanns också ett 30-tal keramiker som sålde sina saker, materialleverantörer och prova på-drejning. Jag trodde att det skulle komma sådär 50 personer, men den automatiska räknare vid entrén hade räknat in över 1000 besökare när dagen var slut. Här kan man tala om keramik som en folkrörelse.
Vi behöver ställen att träffas för att sprida kunskap och erfarenheter, och knyta kontakter. Jag ser fram emot en fortsättning.