Jag öppnade butiken för hösten i lördags och det var rena julförsäljningen. Fullt med folk från det öppnade till 14.30. Jag var helt slut efteråt och dagskassan slog alla rekord. Nu har jag haft butiken i tre år och den har blivit en oumbärlig del av min verksamhet. Om man vill leva på att jobba med keramik så måste man vara tillgänglig.

Jag har lagt ut mitt kursprogram och kurserna är fullbokade. Jag har tre stora beställningar från olika restauranger. Vi har haft möten och gått igenom vad som skall göras. Varje modell är antecknad med mått och glasyr. Jag har också en del mindre beställningar från olika kunder. Butiken behöver sitt och Konsthantverkarna skriker efter saker.

Jag kommer under sex veckor ha en praktikant från Produktionsdrejarutbildningen i Lidköping. Och jag har mina tre lärlingar/praktikanter som är i verkstan någon dag i veckan. De är trevligt sällskap och god hjälp. I gengäld får de tillgång till en verkstad.

Och jag skall göra en vedbränning i min vedugn i Hälsingland.

Jag älskar mitt arbete. Men jag funderar mycket på hur jag skall lägga upp det. Nu är jag 73 och mycket tröttare än bara för några år sedan. Skall jag göra olika små beställningar? Skall jag göra beställningar överhuvudtaget? Eller skall jag göra olika kollektioner och presentera dem när de är klara? Att göra beställningar innebär att sakerna praktiskt taget är sålda redan innan jag gjort dem, men det innebär också att det är kunden och inte jag som bestämmer vad jag skall göra. Oftast är det baserat på vad jag redan har gjort och är inte så utvecklande. Kollektioner låter spännande och utvecklande men det innebär en osäkrare ekonomi.

Men planerna för den här hösten är redan fastlagda och det är bara att börja jobba.