Inte minst för att det går att återvinna. Jag jobbar med flera typer av lera. 1109 från Potclays - som är en lättdrejad stengodslera med lavafläckar. Earthstone original från Valentine clays - en ljus stengodslera CS 770 som är en rödbrännande stengodslera. Fylelera en svensk mörkbrännande stengodslera som tyvärr inte går att köpa längre, men jag har några tunnor återvunnen lera. Och porslin, främst Audrey Blackman porcellain.

Det är lite bökigt att ha så många olika sorters lera. Men var lera har sitt uttryckssätt och en glasyr kan bli vacker på 1109 men inte på Earthstone och tvärtom. Och spillet som skall återvinnas tar stor plats. Det är svårt att vara så disciplinerad att man hela tiden lägger upp uppblött lera för återvinning på gipsplattor för att knåda upp den när den är lagom i konsistensen.

Allt som blir över när jag beskickar, svarvar av skålarna när de är läderhårda så att de får en fin botten och sin slutliga form, alla misslyckanden som ännu inte är brända och all lera som råkat torka kan återvinnas. Man lägger den i en tunna och häller på vatten så att den blöts upp. När alla klumpar är lösta så lägger man upp leran på en gipsplatta. Där får den ligga till den är så pass torr att den kan knådas utan att klippa fast i knådbordet. Sen knådar man den till jämn konsistens och till att det inte finns några luftbubblor i den.

Jag har en lerkran som jag kör leran igenom, och den kommer ut i välknådade, luftfria korvar, som jag sedan väger upp i lagom stora klumpar. Återvinning är något som vi krukmakare alltid har ägnat oss åt.