…under ledning av vår kung från den franska ätten Bernadotte och hans tysk-brasilianska hustru. Kungens mamma var från Tyskland och prinsessa av Sachsen- Coburg-Gotha. Men få känns väl så svenska som kungen.
Själv har jag en svensk pappa, med bara svenska förfäder så långt man kan avläsa i kyrkböckerna. Men mamma är från norra Norge, och långt tillbaka i tiden kommer hennes släkt från Danmark. Jag fick barn med en kvinna vars mamma var ståckholmska sedan generationer, men hennes pappa var född i Schweiz av en judisk mamma från Lublin i Polen. Och med en pappa med oklart östeuropeiskt ursprung. Vi fick två barn. Vår dotter gifte sig och fick barn med en man vars pappas släkt kom från Sudettyskland, dvs ett tyskspråkligt område i Tjeckoslovakien. Och vår son gifte sig och fick barn med en kvinna vars mammas släkt kom från Ryssland. Men jag antar att jag och mina barn och barnbarn är precis lika svenska som kungen.
I Frankrike firas nationaldagen till minne av stormningen av Bastiljen och början av franska revolutionen. I USA firar man 4 juli till minne av att man bröt sig loss från det brittiska herraväldet. I Sverige markerar 6 juni att Gustav Vasa valdes till kung 1523 och att regeringsformen 1809 som markerar riksdagens makt i förhållande till kungen efter att Gustav IV hade fått slinka iväg med svansen mellan benen. Gustav Vasa hade visserligen kört ut danskarna men hans regering kom att präglas av envälde och kväsande av folkliga uppror. Och regeringsformen 1809 i all ära men den får väl inte direkt det fosterländska hjärtat att klappa.
Och hur firar man egentligen nationaldagen? Vad skall man äta? Vi vet vad vi gör och äter till jul, nyår, påsk och midsommar. Men på nationaldagen? Hissar flaggan. Ja, om man hade en flaggstång. Marschera i parader? Känns inte direkt aktuellt. Ska vi äta barkbröd? Surströmming? Inte riktigt i säsong och snart utfiskad. Kanske köttbullar och potatismos. Och det blir nog en öl, tysk eller tjeckisk. Eller kanske från Nynäshamn dagen till ära.
På sista tiden har det varit mycket snack om svenska värderingar. Det jag förknippar med Sverige förutom röda stugor och sill är svenska värderingar som jämlikhet och solidaritet med de som inte har det så lätt, vare sig de bor i Sverige eller ute i världen. Jag tänker på det Sverige som jag växte upp i. Rätt till fri utbildning ända upp till universitetet, och möjlighet att låna pengar för att utbilda sig på högskolan om mamma och pappa inte kan betala. Fri sjukvård. Betald semester. Barnledighet för både mamman och pappan. Daghem. Pension. Allt det där som vi idag tar för givet men som våra föräldrar och farföräldrar inte hade. Och som vi har därför att arbetarrörelsen och progressiva liberaler kämpade för det. Och jag förknippar Sverige givetvis demokrati och tryckfrihet. Sverige har världens äldsta tryckfrihetsförordning från 1766.
I Sverige hjälper vi varandra. Det sker lättast genom att vi betalar skatt och gör det möjligt för barn att äta sig mätta och lära sig spela ett instrument även om de inte har rika föräldrar. Men att låna för att sänka skatten för de rikaste känns väldigt osvenskt.
En annan sak som är riktigt svensk är allemansrätten. Den är urgammal och ger oss rätt att vistas i naturen även om vi inte äger den. Det är något helt annat än att göra det lättare att bygga nära stranden, dvs hindra folk från att bada och vara nära vattnet om de inte äger marken.
Jag är glad att jag bor i Sverige. Jag är tacksam att jag fått växa upp och leva i en väldigt bra och fredlig tid. Jag är orolig för de krafter som vill förändra Sverige till ett land som är mindre jämlikt och mindre solidariskt med människor från andra länder som kommer hit. Och hur konstigt det än låter så hoppas jag att vi kan bevara Sverige svenskt.