Själv är jag tvärförkyld. Någon gång varje eller vartannat år så får jag en sådan där riktig bonnförkylning, om ordet tillåts. Jag nyser i explosioner som duschar allt i min närhet. Ögonen svider. Jag hostar. Det brukar pågå i tre dagar. Detta är dag två. Det är jobbigt att vara förkyld, men framförallt grämer jag mig över en förlorad arbetsdag. Det är mycket nu. Ren produktionsdrejning. Förutom de privata beställningar är det tre restauranger som skall ha många grejor. Tack och lov för duktiga praktikanter.

Just nu är G här från produktionsdrejarutbildningen i Lidköping. Hon är duktig och noggrann. 1 mm är 1 mm och inte 2, om ni förstår vad jag menar. Det kanske inte går jättefort, men det blir bra. Hellre 6 bra skålar än 12 dåliga.

Produktionsdrejarutbildningen startades av Nina Bergqvist på Formakademin. 9 elever som går en tvåårig utbildning tre omgångar. Den första kullen går ut till jul. Den sista startar i januari. Utbildningens bas är i Lidköping under Ninas ledning. Men det är mycket praktik och arbete hemma i verkstan. Om alla 27 eleverna får fast jobb är väl tveksamt. Men med intresset för drejade saker som finns nu så kommer de att bli duktiga drejare i sina egna verkstäder, kunna legodreja åt någon överansträngd krukmakare och kanske få anställning hos någon ambitiös krukmakare. Om jag vore 30 år yngre skulle jag starta en verksamhet som Århöj i Köpenhamn (googla på det, eller besök when in Copenhagen), men göra snygga saker.

Nu när det är bråda dagar, och jag oroligt jämför almanackan med planeringen, så är jag så otroligt tacksam för att G är i min verkstad. Och bara sitter där och drejar den ena skålen efter den andra. Jag hoppas att hon också lär sig och utvecklas genom att vara här.

Sedan jag började min verksamhet som keramiker på heltid så har jag öppnat min verkstad. Inte hur som helst , eller till vem som helst. Men tagit in praktikanter och assistenter. De har fått hjälpa mig och jag har givit dem möjlighet att hålla på med lera. Jag har tre assistenter som är här någon dag i veckan. De hjälper mig halva tiden, och sedan får de göra sina egna saker halva tiden. De måste också stå i butiken en lördag i månaden. Det finns hur mycket som helst att göra i en verkstad – blanda glasyrer, tömma ugnar, sätta ugnar, packa saker som skall skickas, ta hand om spilleran, slipa av saker undertill och så städa ,städa och städa om igen.

Praktikanterna från produktionsdrejarutbildningen (G är min första, men en till kommer i januari) får framför allt dreja mina saker. Jag kommer med synpunkter på form, tjocklek, grepp när man drejar och allmänt om hur det är att kunna jobba ihop till en inkomst som krukmakare.

Flera av mina gamla praktikanter och lärlingar har det gått bra för. Monica Persdotter i Skåne som gör alla saker till Daniel Berlins Vyn, och driver en mycket framgångsrik verksamhet i Rörum. Annali Andersson som är duktig krukmakare på Skansens krukmakeri och har verkstad där hon bl a producerar för Svenskt Tenn. Och Malin Stocke som är med i Konsthantverkarna och har verkstad i G-studion i Gustavsberg. Jag tycker att det är viktigt att vara med och utbilda nya krukmakare. Men framför allt så har jag så stor nytta och glädje av att öppna verkstan för lärlingar och praktikanter.

PS. Just nu är det fullt i verkstan. Det är ingen idé att be om plats. Men det finns säkert andra kollegor som kan ta emot om ni skickar dem min text. DS