Min väg till keramiken var inte så där spikrak

Jag drejade i tonåren på Högdalens ungdomsgård tillsammans med några kompisar. Vi hade Jonas Lundqvist som lärare. Vi var i 15—årsåldern och han var lite över 20. Vi var djupt imponerade av honom. Han gick på Nyckelviksskolan och hade en egen lägenhet i stan. Och var så där avspänt cool. Och han hade alltid ont om pengar. Så han startade en studiecirkel  genom ungdomsgården som hette ”Estetisk fostran”. Det gick ut på att han tog oss till olika utställningar och sen drack vi te hemma hos honom. 

   Sen var jag hos min faster Hertha Hillfon under några år vid sidan av gymnasiet. Jag slog lerskivor till henne. Och satt modell. 

   Men det var annat som drog. Världen behövde förändras. Vietnamkriget skakade om många i vår generation. Leran fick vänta. 

   Tio år senare, i början av 80-talet slog eftertankens kranka blekhet till. Det där med revolution kanske inte alltid ledde till ett bättre liv. Men vad skulle jag då ägna mitt liv åt?

Svaret blev en sparkdrejskiva. En sådan där dansk med blå ställning. Jag köpte min av en bonde på Vänersnäs utanför Lidköping och tog den till vårt sommarställe på västkusten. Jag blev genast förälskad. För att inte säga besatt. När hösten kom och det ar dags att åka hem till radhuset i Hagsätra gjorde jag i ordning en liten hörna i vardagsrummet och byggde en drejskiva. Det vill säga jag köpte själva skivan av en kille som hette Christer Sundström och som höll till i Hässelby och sen byggde jag ställningen. Hjulet var i rullning.

    Min svägerska Bebs och hennes man Svante kände en keramiker som hette Ninna Gunnarsson i närheten av deras sommarställe i Ockelbotrakten. Ninna och hennes man Yngve bodde i en gammal skola och där hade hon sin verkstad med ugn och allt. Besöket hos dem gjorde stort intryck på mig. Av NInna fick jag lite glasyrrecept. Och ett av dem har följt mig sedan dess. Det är en vit matt glasyr. Den finns också i Emmanuel Coopers bok Keramikglasyrer och har där nr 154. Receptet är:

Fältspat 50
Krita 5
Dolomit 25
Kaolin 20
+ 10% tennoxid.

Bränns till 1250-1280 grader oxiderande. 

Matta glasyrer är inte helt perfekta för bruksgods , men om man täcker den matta glasyren med en blank transparent glasyr så funkar den bättre. 

Det är också en glasyr som man kan måla med andra glasyrer på. 

Tacka Ninna för receptet!

Här är lite bilder på saker som kom ut ur ugnen nyligen.