Vi andra segar. Sover länge. Äter frukost. Min son Johan von Reybekiel är med och filmar hela processen. Nu vill han filma när jag drejar. Han drejar. Vi äter lunch. Gläntar lite mer. Väntar. Städar huset och packar för att åka hem. Väntar lite till. Gläntar på ännu en sten.

Så när ugnen börjar krypa ner kring 120 grader så börjar Emil ta bort stenarna som utgör dörren. Det ser bra ut! Det översta lagret med de högsta grejorna är perfekt. Fin utsmält glasyr. Bra reduktion glasyrernas färger och uttryck har utvecklat sig fint. Oerhörd lättnad. Alla käglor i hela ugnen, oavsett var de stod har vikt sig på samma sätt. Fantastiskt kul! Och jag tror att jag har begripit hur man skall sätta och bränna ugnen, även när Emil inte är med.

Det enda som inte blev bra var några av mina saker, därför att glasyren inte smalt ut bra. Men det berodde nog mer på glasyren än på bränningen. Jag är trots det att mina pastaskålar med med yasuda chün-glasyr inte blev bra, oerhört nöjd. Allt detta arbete med ugnen. Dessa halvbra och t o m misslyckade bränningar. Men ugnen funkar. Jag längtar till april och nästa bränning. Och det skall bli spännande med filmen.